Fågelbroryttaren - Ida Pantzar

De senaste dagarna har vi ridit mest på utebanan. Det har väl gått ganska bra, dock har jag tappat motivationen totalt. Jag har ju ingenting kvar att sträva mot tillsammans med Valle, och vi ska till kliniken på fredag och om allt går enligt planerna så kommer vi inte ha kvar Valle om en månad. Det känns bara allmänt jobbigt, så förbannat jävla jobbigt. Jag gråter varje dag, antingen över det ena eller det andra. Jag vet inte om jag är redo att släppa taget, dock känns det som att jag måste det. Jag vet att det är för mitt eget och Valles bästa.

Jag är bara galet deprimerad och ledsen, jag orkar inte.
Hur kan det vara det bästa att göra, när det känns så jobbigt?