Mot Solvalla
Har ju inte uppdaterat er bra över huvud taget, så det här kan komma som en chock för vissa haha. Nu är vi i alla fall på väg till Solvalla kliniken för att triangelmärka Valle. Har tid kl 11. Imorgon kommer Ansi och Emilia för att hämta tillbaka min älskade lilla prins...
Usch de här nästan 3 åren har gått alldeles för fort. Det känns jättejobbigt för mig just nu, trots att jag vet att det här är det rätta att göra och han kommer leva livet i Örebro. Saken är ju den att Valle är ju kärleken i mitt liv hah, han betyder verkligen allt för mig, det känns helt overkligt att han inte kommer vara min efter helgen. Att inte åka till stallet sent på kvällen för att rykta och mysa och hoppa lite sockerbitar... Att inte åka iväg till Kristian och träna dressyr och vara så jäkla nöjd för att Valle går huur fint som helst... Kommer verkligen sakna allt det här, men jag får helt enkelt vara glad och nöjd över allt vi åstadkommit tillsammans - SM 2011, brons i DM, 7 blågula rosetter efter division I i våras...
Vi har haft en underbar tid tillsammans och jag är verkligen så tacksam över det!
Jag har liksom aldrig fattat hans sjukdoms historia eller vad man kan ska säga.. Kan inte du skriva den? :)
Förstår att det är jobbigt! :(